Wednesday 6 July 2011

Ship to Gaza

Jag vill också åka med Ship to Gaza! Men... det får väl bli någon annan gång, när man inte har små barn att hålla sig vid liv för...


Om jag åkte med Ship to Gaza tror jag att jag skulle kunna bidra med en del till taktiken, iaf jämfört med förra gången. Jag är fullt medveten om att den israeliska armén gjorde sig skyldig till kallblodigt mord, och att allt motstånd som aktivisterna gjorde, rättsligt är att klassa som nödvärn. Jag vet också att israelerna beslagtog flera timmars videomaterial av vilket de bara släppte ca 4 minuter, väl valda för att få det att verka som att det var aktivisterna som var våldsamma och soldaterna som handlade i nödvärn (efter att de senare olagligen bordat skeppen på internationellt vatten förstås).

Men ändå! Varför ge dem ens dessa 4 min?


Scenario: Du attackeras av en person med maskingevär. Du har ett kvastskaft. Vad tror du ger dig störst chans att överleva?

a) Du använder kvastskaftet till att våldsamt försvara dig mot maskingevärsattacken.

b) Du skänker inte kvastskaftet en tanke utan kastar dig på ansiktet på golvet, sträcker fram händerna i kapitulation och skriker "Nåd! Skjut inte!"?

Naturligtvis är det b).

Vilket tror du ger sämst publicitet åt din motståndare, i slaget i media, som ofrånkomligen följer?...


I vår oupplysta värld (hm... många skulle säkert säga annorlunda men) så har de flesta glömt bort att icke-våld faktiskt är en kampmetod. Det handlar inte om att förlåta, det handlar inte om att ge sig, det handlar inte ens om att vara snäll egentligen. Det handlar om att besegra sin motståndare på det mest effektiva sättet. Det handlar om att "vända andra kinden till", som nämligen inte heller handlar om att förlåta. I stället skildras det i bibeln just så; Som en kampmetod. Det bästa sättet att ta tillbaka makten från din förtryckare, eller angripare. Det står ingenting om förlåtelse - i just det sammanhanget.

"Om någon befaller dig att gå en mil med honom, gå då två mil med honom. Den första för att han tvingar dig, den andra för att du själv vill det" (fritt ur minnet).

Aha! Du vill gå den andra milen! Alltså var den första milen bara småpotatis för dig.

"Om någon slår dig på ena kinden, vänd också den andra kinden till", så att hen kan slå dig på den också, om hen vill.

Aha! Den första örfilen förskräckte dig inte. Du är redan beredd att ta en till.

Sluta där och du avgår som den starkare. Även om du måste ta emot en örfil till, vilket du förmodligen inte behöver. Det finns nämligen andra verktyg att kämpa med än våldet, andra arenor att vinna på än våldets. Få din motståndare att skjuta ihjäl dig medan du ligger på ansiktet med händerna framsträckta och skriker nåd, och du har definitivt vunnit. Du förlorade på våldets arena naturligtvis, men du vann på alla de övriga: Den moraliska, den rättsliga, den mediala, den folkopinionsliga... Om den Yttersta Domen, eller Karma, finns så vann du dem också, men framför allt vann du det du kämpade för, som ju nämligen inte var att t ex komma fram till Gaza, eller att bli lämnad i fred och respekt på internationellt vatten, utan att visa på hur oerhört orättfärdig ockupationen, och ockupationsmakten, är!...

Och det är just för att din motståndare också inser det här som metoden även ger dig bäst chans att överleva. Din seger blir mer total om de skjuter ihjäl dig, än om de bara gör det mindre övergreppet att fängsla dig. Fängslar de dig kan de i alla fall hävda att de behandlade dig humant, och att du bara ljuger om du påstår annat, men ett lik går inte att fabricera bort.

Nu dog 9 personer förra gången. De flesta har inte gått på den absurda visan om att israelerna handlade i nödvärn, men en del har de lyckats lura. Jag hoppas innerligt att ingen dör den här gången. Men om det händer, låt inte förlusten bli er! Se till att lägga upp det så, att om de skjuter er, så är det sitt eget skepp de skjuter i sank. Låt er seger i så fall bli total.