Friday 9 September 2011

Högre skatt åt folket!

Ekonomiskt välstånd är de pengar man har över, efter att man har betalat sin hyra, mat, räkningar, nödvändiga inköp av kläder, hushållsartiklar och hygienartiklar, och efter att det allmäna har betalat för skolgång, sjukvård och lite annat nödvändigt som vägar och sånt.

För oss.

I Kenya finns inte ens några bra vägar. Men den som har råd med (hyra,) mat, kläder, skola och sjukvård till sig och alla sina barn, anses ändå rik! Oj, den som inte har problem med något av detta är rejält rik!!...

Vi är alla rejält rika. För dem.

Ibland hör jag människor i Sverige som talar om "skattetrycket". Som om det vore en börda, en tyngd som tynger ner oss, och hindrar oss att sträcka ut oss i riktigt vår fulla längd. Så som det säkert var någon gång på 1700-talet. Nu är det snarare så att vår fulla längd inte är nog, utan vi står på en hög stege och vi klättrar högre och högre upp, och DÄR uppe nånstans sitter en skatteribba som säger hit men inte längre...

Dessutom, på 1700-talet gick förmodligen större delen av skattepengarna och -maten direkt till herrarna och damerna för deras nöjen och förstärkta makt, snarare än till någon samhällsservice. Idag finns skattepengarna till för att tjäna det allmäna, och kungafamiljen (sägs det!) drar in ungefär lika mycket i PR till Sverige som de kostat i underhåll. Pengar som gått till skatt är fortfarande våra pengar.


För varje år klättrar vi högre upp på stegen. Varje år slår handeln rekord, utom i globala krisår, men det går snart över. Sen är tillväxten igång igen. Fler och fler prylar, oftare och oftare en ny TV och mobiltelefon. Fler och fler åker på flygsemester varje år. Ack ja, vi blir bara rikare. På vissa sätt.

Men på andra håll knakar det i vår rikedom! För när jag var liten fanns det ett sjukhus i Säffle. Och doktorn kunde komma på hembesök. Skolsyster hade vi på plats varenda dag, och naturligtvis en skolbibliotekarie och en massa kringpersonal som gjorde att lärarna bara behövde tänka på att undervisa, med allt vad det innefattade. Det har vi inte råd med längre. Nu har Säffle en vårdcentral som är öppen mån-fre 8-17, så bli inte sjuk på helgen! Sen jag flyttade till Kristinehamn har även denna stad förlorat sitt sjukhus och sin akutmottagning, skolbibliotekarierna har successivt blivit färre och färre, och skolsyster finns det bara ibland så behöv ingen stelkrampsspruta en tisdag (t.ex)!... Maten till skolor och äldreboenden lagas oftare och oftare någon annanstans, kyls, transporteras och värms upp igen. Varje år får yngre och yngre svenska barn åldersdiabetes, men vem har råd med mat av hög kvalité på skolorna? Vem har råd med personal som lagar maten på plats, eller kravmärkta råvaror? Att köpa in nyskördade, närproducerade grönsaker som måste sköljas rena från jord först ska vi inte ens tala om!... Skolan är redan en av de största utgiftsposterna i kommunen, hur ska det gå ihop?!

Hängde ni med? Vi har alltså råd med fler och fler TV-aparater och mobiltelefoner varje år, men har inte längre råd med sjukvård eller giftfri mat till våra barn...

Och det är nu jag tycker att vi ska gå tillbaka till början, back to basics liksom. Och fråga oss: Vad vill vi egentligen med våra liv? Vad gör oss lyckliga? Vad ger oss livskvalité?

Är det de nya TV-aparaterna? Eller är det litteraturen? Den nya mobiltelefonen, eller mat som luktar och smakar mat? Kanske känslan av att vi förvaltar och bevarar vår planet, istället för känslan av att vi utarmar och förgiftar den.....?

För det är ju så, att varje krona som ges i skattelättnad blir en krona till som läggs på privat konsumtion, och nej det jämnar inte ut sig, och nej det kommer inte igen. För om jag får mer pengar i min plånbok och mitt barn blir av med sin skolbibliotekarie, då går inte jag och anställer en skolbibliotekarie för de pengarna jag fick. Det har jag fortfarande inte råd med. Och TV:n jag får råd med kan inte ersätta den litteraturskatt som barnet riskerar att förlora med skolbibliotekarien, även om den har plasmaskärm!


Och lösningen på detta problem - för ett problem ser jag det verkligen som! - är så enkel. Högre skatt! Högre skatt gör mindre privat konsumtion: Mindre resursutarmning, mindre förgiftning, mindre sopberg av teknikprylar som inte ens är trasiga. Men större gemensam konsumtion: Kultur, skola, sjukvård, våra barns mat. Högre skatt ger högre livskvalité. Så häng på:

Högre skatt åt folket!!

--------------------

Mycket av ovan problem är iofs nedströms från det postindustriella dilemmat, som jag skriver om i texten:

Det postindustriella dilemmat och vi, 2014-08-02
(Det är det jag kallar Baumols dilemma i kommentaren nedan.)