Tuesday, 10 December 2013

Samtyckeslag! Därför att:

Det är fel på lagen. Den borde förstås utgå från samtycke, dvs att om två personer har sex med varandra och den ena inte samtycker till detta, då ska det räknas som våldtäkt. (Vissa säger att man borde döpa om "våldtäkt" till "sexuellt ofredande" eller "sexuell kränkning", just för att komma bort från missuppfattningen att våld ska vara inblandat för att det ska räknas som brott, och jag har inga invändningar mot det! I den här texten tänker jag dock använda ordet "våldtäkt", som det heter idag.)

Ofta får man höra: "Det är en bevisfråga!"

FEL!! Dessa människor vet inte vad det handlar om! BEVISFRÅGAN är en bevisfråga. LAGFRÅGAN däremot, är en lagfråga!

För poängen är att även om bevis finns, så är det idag inte olagligt att ha sex med någon som inte vill...

Ta t ex följande scenario:
Han är 17, hon är 15, han vill ha sex, hon säger nej, men han ger sig inte utan har till slut sex med henne ändå. Hon deltar inte på något vis. Hon kanske t.o.m. sätter händerna mot hans bröstkorg för att hålla honom ifrån sig, vänder bort ansiktet och kniper ihop ögonen. Han erkänner senare allt detta, samt att han insåg att hon nog inte hade någon större lust, och hon och han ger rörande samstämmiga uppgifter om vad som hänt. Men han anser inte att det var våldtäkt eftersom hon ju ändå "gick med på det", med vilket han menar att hon inte fysiskt slogs för att hindra honom. Hon hävdar att hon inte slogs eftersom han ändå var fysiskt överlägsen, så hon skulle ha förlorat kampen. Dessutom skedde detta på soffan i ett vardagsrum på en fest, med 10 andra personer som också intygar att det var på precis det här sättet det gick till. Bevisen för vad som hände är alltså överväldigande. Men enligt dagens lagstiftning frias han ändå, för enligt den har killen rätt: Detta är inte våldtäkt!...

"Tjatsex" är nämligen inte olagligt, enligt Sveriges lag idag! Det är ok att övertala någon som inte vill ha sex med en att ändå ha det, så länge övertalningen inte innehåller våld eller hot om våld, och så länge offret inte befinner sig i en "särskilt utsatt situation". Och övertalningen anses framgångsrik när sexet genomförs, INTE när den övertalade uttryckligen säger "ok då!"! Att hon vänder bort huvudet och kniper ihop ögonen har inte heller någonting med brott att göra, det ansågs säkert normalt av lagstiftaren (på den tiden lagen skrevs) att sex går till på det sättet, ja, flickor är ju så ängsliga när det gäller sex...!

Och vad ska de 10 vittnena tro? Jag kan tänka mig att meningarna bland dem går isär: Några ansåg nog efteråt att det var våldtäkt, medan andra bestämt hävdar att det inte var det för hon slogs ju inte, och inte han heller, så det var bara lite dålig stil av honom... Många känner sig säkert illa till mods av vad de bevittnat, och några sa kanske till killen redan när det hände att: "Men ge dig, hon vill ju inte!", men ingen ingrep fysiskt, för det förekom ju inget fysiskt våld, och han var kanske den starkaste i sällskapet. Vad ska de tro, när rättegången sedan säger att nä, det här var inget brott!...? Vad ska de få för uppfattning om sex? För ja, det här är alltså den uppfattning om sex som lagen har, och förmedlar till våra ungdomar.

Antag nu att vi gör om lagen, så att samtycke krävs. Kriterierna för samtycke skall innefatta initiativ från båda parterna, och om ena parten vid ett tillfälle uttryckligen sagt nej KRÄVS det att hen vid ett senare tillfälle lika uttryckligen säger ja, innan lagligt sex kan ske. När som helst under aktens gång kan förstås endera parten säga "Nej, jag vill inte längre", och akten måste då avbrytas. I så fall är ovan scenario solklart olagligt, och det är väl det vill alla tycker? Ska det vara så svårt??...

Sen kan vi förstås få scenario två:
Festen tog slut utan att någon haft sex. 15-åringen och 17-åringen blir ensamma kvar i lägenheten, som är hans. Sen utspelar sig exakt samma samlag som ovan, men utan vittnen. Hon säger efteråt att det gick till som ovan beskrivet, men han säger att han frågat och hon sagt ja, och hon deltog aktivt under hela akten, dvs: Han ljuger. Han ger också någon slags, mer eller mindre trovärdig, förklaring till varför hon skulle vilja anklaga honom falskt, t ex att han inte ville bli ihop med henne så hon blev arg och sårad, eller så.

Jahopp! Nu står ord mot ord! Och inga rivmärken, blåmärken eller övriga bevis finns, eftersom våld inte förekommit. Under dessa omständigheter blir domstolen förstås tvungen att fria, även med den nya samtyckeslagen, och trots att du och jag vet att han egentligen är skyldig (eftersom det är jag som skriver berättelsen, och bestämmer att det var så det gick till). Men nu frias han i brist på bevis! Det kan jag leva med! Det kan förmodligen t.o.m. offret leva med, efter att ha fått lite hjälp och terapi för att bearbeta händelsen!

Men jag kan inte leva med att någon frias i brist på en lag som skyddar!!! Jag kan inte leva med, och inget offer ska behöva leva med, en lag som säger att det som hände i scenario ett ovan, faktiskt är helt ok beteende!!!

Lagen måste ändras. Inför samtyckeslag.

----------------------------
Kommentar till artikeln som finns länkad i texten: Domaren: Hon kan mycket väl ha sagt nej, Aftonbladet 2013-09-27:
Domarens uttalande gäller alltså den gamla lagtexten då offret måste ha befunnit sig i "hjälplöst tillstånd". Nu gäller i stället "en särskilt utsatt situation", vilket rätten ansåg förelåg i det, i artikeln, aktuella fallet. Dock anser jag att det finns fall som faller utanför även detta, vidare uttryck, och som ändå borde vara olagliga! Att bara ha varit på en fest och blivit tjatad på av en äldre och starkare person som i scenario 1 ovan, är väl t ex inte "särskilt utsatt"...? Även om försvaret säkert skulle ha FÖRSÖKT hävda det, eftersom hennes "nej" helt saknar rättsligt värde...

Vidare tycker jag flickans advokat är närmast brottsligt dum i artikeln, då han säger: "Det faller på sin egen orimlighet att en 15-årig tjej vill ha sex med sex okända män i ett låst utrymme." För det första var dörren bara låst under det samlag som hon senare sagt var frivilligt från hennes sida. För det andra: Om advokatens ord vore lag skulle det göra frivilliga sexuella orgier förbjudna!! ...Är det verkligen en sådan värld vi vill ha? Inte jag.

Se även min populära text: Låt tjejen ha sex med flaska!, 2013-05-21

Saturday, 30 November 2013

Vad gör vi med våra barn?!...

Mitt barn är och leker hos våra afghanska grannar. Låt mig berätta om dem!:

De är fyra stycken, ca 10, 8, 3 och 2 år gamla. De två äldsta är tjejer, de två yngsta killar. Under sommaren märkte jag att de nästan alltid var ute och lekte själva, tidigt som sent, inklusive den där lille killen på 2 år, som knappt kunde gå. Det var lite synd om honom, eftersom han ofta kom efter och blev utanför.

Första gången jag träffade barnen var i maj, tillsammans med mitt barn och våra syriska grannbarn, 3, 4 och 5 år gamla. Mitt barn, som är mycket socialt, kom snabbt in i leken och de sprang och skrattade, alla tillsammans. De afghanska barnen började göra konster på gräsmattan, så efter ett tag visade jag dem att jag kunde stå på huvet. Genast ville alla barn lära sig, så jag fick en skock av ungar runt mig och försökte lära dem alla. Sen gav jag allihop apelsiner.

Efter detta var jag närmast idoldyrkad av barnaskaran! Det verkade som om särskilt de afghanska barnen hade ett starkt vuxenbehov. Ständigt skulle jag titta på deras konster, och hjälpa dem stå på huvet. Det var lite jobbigt, men väldigt roligt! Över huvud taget drog dessa fyra barn fram som en virvelvind, var man fann dem. Ständigt fart och fläkt, halsbrytande akrobatik och mycket skratt.

Idag gick jag och mitt barn för att fråga om de ville ut och leka, och 8-åringen och 4-åringen följde med. Hela tiden var det uppenbart hur efter mitt barn är... Med stor möda cyklade han på sin något för stora cykel med stödhjul, medan den andra 3-åringen for runt på sin mindre cykel utan stödhjul. Han t.o.m. släppte styret korta ögonblick! Jag klättrade upp på ett lekhus och åkte kana ner på taket. Den afghanska 3-åringen och 8-åringen var genast efter, men mitt barn fick jag nästan lyfta upp, för han kunde inte klättra. Han var för svag. De är så fysiskt kompetenta, dessa självlekande afghanska barn! 8-åringen brukar springa fram till gungan och hänga sig i den med händerna, i farten, med huvet neråt och fötterna upp! Hon klättrar även upp och sätter sig på stången som gungorna hänger i. I somras såg jag 2-åringen åka på innertrappräcket i halvspiraltrappan i vårt trapphus! Han som knappt kunde gå i våras! Han klättrar också bättre än mitt barn på lekparken, och aldrig att man känner sig orolig att han ska ramla ner. Det är man däremot med mitt bortklemade svenskbarn...


Ok. Så jag säger inte att det är rätt att låta en 2-åring leka själv ute, med endast den ytterst tveksamma övervakningen av äldre syskon. Dessa barn löper en betydligt större risk att dö än de svenska barnen! De har också förändrats påtagligt på de månader som gått sen jag först träffade dem. Då var det uppenbart att det var en barnens lag de hade levt efter, där i sitt förra hemland. De slogs om gungorna med andra barn, och när jag en gång föreslog för storasyster att säga åt sin lillebror (som knappt kunde nån svenska) att lämna tillbaka leksaken han tagit, såg hon förvirrad ut. Sen gick hon och knuffade bort det andra barnet som försökte ta tillbaka leksaken från hennes lillebror, för den som bråkar med hennes lillebror ska minsann få med henne att göra! "Nej nej, så menade jag inte...", tyckte jag! 3-åringen gick mig ofta på nerverna, genom att klättra på mig och helt enkelt inte veta när det var nog. Jag sa ifrån mer och mer bestämt, sedan argt, och när han inte slutade tänkte jag: 'Vad vill han att jag ska göra, slå honom eller??'. Det säger sig väl självt att de svenska barnen undvek dem... Nu har de däremot lärt sig! Den svenska skolan och förskolan, och KANSKE lite av min och min särbos påverkan, tycks ha gjort dem gott. De har blivit mildare och fredligare, men fortfarande lika överlägsna i fysisk kompetens. Lek-kompetens! De är jätteroliga att ha här på besök, för de börjar genast leka med leksakerna själva och ha skoj, utan att någon mamma måste vara med och hjälpa dem ett enda dugg!

...Hur blev det såhär? Hur blev våra svenska barn så försvagade? Så hjälplösa?

Låt mig nu berätta om svenska föräldrar:

De undviker andra barn på lekparken. Är vi i rutchkanan går de till gungorna. Är vi i gungorna går de till rutchkanan. En gång såg jag två killar (ett homosexuellt par eller en pappa och hans kompis) med sin lilla dotter på ca 2 år på lekparken. De bar henne mellan leksakerna! De lyfte henne upp i rutchkane-leksaken och innan hon nått marken lyfte de henne igen. Sen kom de på att det var onödigt att bära henne ända till stegen, och lyfte henne helt enkelt bara upp till början av rutchkanan igen, så hon inte ens behövde gå på gångbron fram till rutchkanan! När hon och mitt barn en kort stund var på den där gångbron tillsammans och började skoja med varandra, verkade de besvärade, och tyckte att dottern skulle skynda sig att åka ner nu då, det var ändå det som var poängen... Var det?? Var inte poängen att de skulle leka??

På öppna förskolan såg jag mamma efter mamma sitta och hårdbevaka sin bebis. En mamma nästan höll i bebisens händer, för att hindra henom från att röra vid andra bebisar, för det kunde ju bli nån rispa på den andra bebisen då!...

På förskolan när jag skulle hämta mitt barn en gång, började han och ett annat barn hoppa från soffan. En helt vadderad tygsoffa, ca 35 cm hög, med en tjock, mjuk matta under. Det fanns inga bord eller andra möbler i närheten. När förskolläraren såg det skrek hon: "Stoooopp! Sluta med det där!". När jag frågade varför sa hon, med lite skämtsam röst för barnens skull: "Vi vill ju inte att någon ska skada sig och hamna på akuten heller!". Fet chans? Inte!! Och mitt barn ÄLSKADE ju att hoppa från saker vid denna tid, för han hade ju precis lärt sig!...


Hallå svenska mammor och pappor av idag! Var ni sådär hårdbevakade och styrda av era föräldrar när ni var små? Tror ni att era föräldrar var det? Far- och morföräldrar? Knappast! På våra föräldrars tid fanns knappt barnomsorg, och definitivt inte på deras föräldrars tid! De släpptes vind för våg, och uppfostrades av äldre barn. Jag tror inte att barn ska vara helt ensamma jämnt! Då kan de dö, och överlever de utvecklar de en hård barn-lag där den med starkast storasyskon får alla leksakerna. Jag tror att vuxna ska finnas där, och avvärja dödsfaror och lära barnen lite värderingar i form av fredlig konflikthantering m.m. Men jag tror verkligen inte att vi behöver hålla i deras händer!!...

Åh vad jag önskar att jag en gång kunde komma till en lekpark, slå mig ner i gräset och se mitt barn rusa iväg för att själv leka med de andra barnen, som också lekte där själva. Göra vad de ville med rutchkaneleksaken! Ibland avbrytas av någon vuxen när det blev för våldsamt, få lära sig att dela med varandra, och sedan lämnas ifred igen... Vore inte det underbart?...

Saturday, 2 November 2013

Vårt största säkerhetshot - USA

Bild från: http://www.roguestatesman.com/
Jag: USA är det största hotet mot vår säkerhet. Ja eller nej?

Hen: Nej

Jag: Trodde nog att du skulle säga det. Men vad skulle det annars vara?

Hen: Ryssland, om vi nu ska peka ut något land. Annars skulle jag säga fattigdom och sociala konflikter i Sverige, Europa och Mellanöstern. Men det beror också på hur säkerhet definieras.

Jag: Om vi för tillfället skippar Ryssland...

Du vet väl att den mat som produceras idag räcker till att mätta alla jordens människor? Anledningen till att människor ändå går hungriga är att den slösas hos de rika. Och vem är den största slösaren? Just d: USA

Vår framtida fattigdom kommer att orsakas av en förstörd/förbrukad planet. Vem är största miljöförstöraren? USA

Vem är största hindret mot fred i Mellanöstern? Vem har blockerat samtliga FN-konventioner mot Israel, som inte pliktskyldigt nämner att 'Palestina är också skyldigt'? Vem har konsekvent ställt sig på Israels sida, vilka ofattbara övergrepp och brott mot internationell rätt de än begår? Förstås: USA

...Om man ska ta ett litet återbesök till Ryssland, så skulle det iaf vara betydligt lättare för oss andra att sätta press på Ryssland att nedrusta och ansluta sig till fredliga metoder, om inte vår bästa kompis USA envisats så med att DE minsann får använda vad våld o odemokratiska, utomrättsliga metoder de vill... Detsamma gäller förstås alla traditionella motståndare till USA. Allt snack om internationell lag och mänskliga rättigheter blir bara hyckleri för dem, så länge vi samtidigt tillåter USA att härja som de gör.

VSB - vilket skulle bevisas!

Jag: Tillåter du att jag använder den här sms-växlingen i en blogg? :)

Hen: Jadå, utan mitt namns nämnande...

Jag: Hade inte tänkt nämna ditt namn. :)

Jag: Förresten: USA SKULLE kunna använda sin enorma övermakt till att FÖRHINDRA allt våld! (I stället för att legitimera det, som de gör. För att inte tala om hur de legitimerar utomrättsliga frihetsberövanden, avrättningar och förstås tortyr.) De skulle kunna gå in i varje väpnad konflikt och stoppa den! Tvinga parterna till förhandlingsbordet!

Nu skulle jag förstås inte vilja se ett enskilt land i den rollen. Jag skulle hellre ha en mer demokratisk världspolis. Typ FN. Helst ännu mer demokratisk än så - en organisation där folket styr, inte stater - men för all del, FN är betydligt bättre än ingen! Och då frågar vi oss förstås: Vem är största blockeraren av FN? Självklart... USA! Jag har en rapport om alla de sätt de har motarbetat ICC:s arbete på t ex, länkad till någonstans i min blogg. (se källor längst ned, reds. anm.)

Våld är största hotet mot vår säkerhet. Lag och rätt är vårt skydd mot våldet. Våld föder våld, och då är USA största våldsfödaren, iom att de både använder sig av och legitimerar stora mängder våld. Samtidigt är de tveklöst största blockeraren av internationell rätt.

(Även alla konflikter i Afrika kan på ett eller annat sätt länkas tillbaka till USA, även om Europa (och Ryssland) har sina smutsiga fingrar djupt insyltade där, vi oxå...)

Jag: Det skulle kännas ännu bättre om du sa: "Just d. Du har en poäng där faktiskt!"...

Hen: Klart du har en poäng! Men det känns inte som att du träffar riktigt mitt i prick. "Alla konflikter i Afrika"... "den tveklöst största blockeraren"... Njaa.

-----------------

Hen gör motstånd! :) Det gör hen alltid. Men läs Wikipedia-artikeln United States and the United Nations, och hitta bl a följande citat:

"since 1989 the U.S. government has dissented against security council resolutions on 12 occasions out of 17 total instances when a permanent member vetoed. Of these 12 occasions, only two related to issues other than the Israeli-Palestinian conflict."

"Since 1985 the U.S. Congress has refused to authorize payment of the U.S. dues, in order to force UN compliance with U.S. wishes, as well as a reduction in the U.S. assessment."

(Artikeln ovan har en stor mängd [citation needed] men dock.)

Läs hemskt gärna också boken Sveriges Afrikanska krig av journalisten Bengt Nilsson, som främst handlar om hur Sverige med sitt bistånd hållit/håller liv i evighetskrig i Afrika. Men i en passage i boken beskrivs också hur striden mellan socialism och kapitalism fått utomstående aktörer (Sverige, Ryssland, USA,...) att liksom 'hålla på' en eller annan regim eller motståndsrörelse i Afrika, och förse dessa med vapen och bistånd, för att socialismen/kapitalismen ska segra. "Idén om 'Det Rättfärdiga Kriget'". Självklart spelar det också en stor roll att Afrika har rika naturfyndigheter, som guld, diamanter, regnskog, bra klimat för kaffe och te osv, och den vars "lag" vinner därmed har mycket att tjäna för egen del. Det blir lite av 'allmänningens dilemma': Om inte vi gör det så gör någon annan det, och snor åt sig belöningen.


Hör mina ord: Ska vi få en positiv utveckling i världen måste vi formulera våra mål därefter! Bistånd liksom eventuella militärinsatser måste baseras på objektiva, mätbara premisser, såsom grundläggande mänskliga rättigheter. USA:s ingripanden för att skydda mänskliga rättigheter (t ex mot Saddam Hussein, eller Syriens gasattack) blir verkningslösa, eftersom de inte är konsekventa. Samtidigt tillåter de ju Israel att begå minst lika grova övergrepp som Hussein! Slutsatsen blir att det inte är någon idé att respektera mänskliga rättigheter, utan det är mycket bättre att hålla sig väl med USA. Eller lyckas stå emot dem. Då blir det en sådan värld vi får.

Det är vi, folket, som måste vara konsekventa med vad vi vill. Vill vi ha mänskliga rättigheter är det dessa vi måste stödja, alltid! Vill vi i stället ha makt åt oss själva och/eller USA, och struntar i vilka lik och övergrepp som kantar vår väg... ja, då kan vi fortsätta som idag.

------------------------------
Källor och vidare läsning:
Wikipedia - United States and the United Nations (med ovan)
Wikipedia - United States withdrawal from the United Nations
Svenska Freds - Recention av Sveriges Afrikanska krig (Jag håller inte med Svenska Freds här! Stoppa allt bistånd till länder som bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter, och återuppta dem sedan självklart när dessa rättigheter uppfylls. DÅ är det stor sannolikhet att dessa mänskliga rättigheter plötsligt börjar uppfyllas...! Det finns ingen ursäkt för att "i alla fall göra något" om ditt "något" gör skada isf nytta.)
Sofia Haraldsson, Lunds universitet - Internationella brottmålsdomstolen – en garanti för rättvisa? Bl a om alla de sätt på vilka USA motarbetat ICC. (Nämnd ovan)

Thursday, 31 October 2013

Vädjandebrev om Chelsea Manning

Dear Maj. Gen Buchanan,

I plead to you kindly, to reduce the sentence of Chelsea Manning. As a Swede, where whistleblowers have recently been receiving a stronger and stronger protection through new laws (Lex Sarah and Lex Maria), I find it chocking and appalling that Chelsea Manning be imprisoned at all, for an act which was clearly aimed to be in the service of the public. An act which I also feel largely WAS in the service of the public!

Of course, it would have served us better if authourities had taken their responsibility seriously, and made somebody have to answer for the crimes that young Ms Mannning exposed! It is a great disappointment to me that this yet has not happened. The fact that Ms Manning has been sentenced to pay such a dear price for her service to us, under these circumstances, is spitting in our face! (And yes, I do consider myself part of the public that Ms Manning's brave action served. National borders are unimportant in these issues of human rights, and crimes of war.)

Therefore I beg you again, please reduce Chelsea Manning's sentence!

Yours sincerely,
(signature)
Karolina Hagegård 




--------------------------
Sista dagen att skicka in era vädjandebrev nu!
Jag kommer självklart att skicka in mitt, i signerad pappersform, under dagen. Adressen är:

Private Manning Support Network
484 Lake Park Ave, #41
Oakland, CA 94610
USA

--------------------------
Läs vad Manning avslöjade: Hemligheterna som gav Manning 35 år, Fria Tidningen, 2013-08-27


Friday, 11 October 2013

BOJKOTTA VÄRLDENS BARN!!!!

Din gåva gör INTE skillnad!!!


Vill du göra skillnad, sluta vara en del av problemet!! Världens barn lider därför att rika människor orsakar respektive tillåter det! NI ÄR DE RIKA!! NI ÄR DE SKYLDIGA!! Sluta acceptera!

Använd din konsumentmakt! Använd din rösträtt! Stå upp för folkrätt och mänskliga rättigheter, alltid! (Inte bara när USA sanktionerar det; De är INTE ute efter världens väl utan blott sitt eget, på vems som helst bekostnad.) Sluta välja det "diplomatiska alternativet"! Inte en enda tröja sydd av exploaterade barn kommer att finnas i butikerna nästa år, om inte en enda sådan tröja köps i år. Och till och med Israel kommer att TVINGAS avbryta sin FN-vidriga ockupation om de utsätts för folkets dom i form av total bojkott. Och gå inte på att det är synd om de stackars israeliska affärsmänniskorna! Det är MYCKET, MYCKET mer synd om världens barn. Västbankens barn. Gazas barn. Nu vet du hur du kan hjälpa dem. Gör det!

Skänk INTE till fåniga galor, och vinn en bil eller en vecka med hotell under fotbolls-VM!!!!! (herregud...)

--------------------------------------
Se även: Varje sedel är en valsedel, 2012-03-16

Saturday, 7 September 2013

Kufar och klimatförnekare

"Det är du och klimatförnekarna!", heter det nu. (Det är visst vi som vägrar ta till oss fakta, och kan förneka att klimatet förändras, och tro att 11:e sept-attacken var en bluff.) Lustigt hur det går...!

Ja, klimatförändringarna är main-stream nu. Och de som säger sådär vet ju inte vilken seger det är för mig! Vet ju inte att jag stod på barrikaderna och varnade för "växthuseffekten" (som var termen då) för över 15 år sedan, medan de stod i den dåvarande main-stream-fåran och kallade oss för "domedagsprofeter!"!...

Och jag slår vad om, att i en framtid, så kommer samma personer att lika föraktfullt klumpa ihop mig med de där "konspirationsförnekarna"! Då, när 11:e-sept-bluffen har blivit main-stream... Och jag redan har hakat på NÄSTA kontroversiella kuf-tanke, som det kommer att ta dem 10 år av föraktfullt smädande att ens börja lyssna på...


För hur än vindarna vänder har main-stream alltid ryggen fri.

Och en kuf är en kuf är en kuf.


Sunday, 16 June 2013

Sexistiska Nicke Nyfiken

Nicke Nyfiken hade feber och nös, så mannen med den gula hatten sa:
"You're definitely fighting a germ!"
Nicke visste inte vad en germ var, så mannen visade en bild på en, i en bok.

Sen somnade Nicke, och drömde att han och katten blev små, och gav sig in på upptäcksfärd in i Nickes stora kropp, som märkligt nog låg kvar på kudden. I ett rymdskepp som katten styrde; en rolig liten detalj som jag uppskattade! Jag tyckte också om de charmiga informationsskyltarna som visade "You are here", liksom berättarröstens glada förvåning över att hitta dessa!

Självklart uppskattade jag också soundet på the germs, när Nicke väl hittade dem! Det underbart rockande bandet Toots and the Germettes!
"I'm in your nose!", sjöng Toots.
"Oh yeah, he's in your nose!", trallade germetterna euforiskt. Tydligen spelade det ingen roll att de också var i Nickes näsa.

"We're germs", förklarade visserligen Toots när de sjungit färdigt, men se nu på när detta påstående strax trollas bort...


Toots and the Germettes

Nicke förklarade att han var ägaren till den här kroppen, och att Toots och germetterna måste ge sig av, eftersom Nicke blev sjuk annars.
"Oh, I'm making you sick?", sa Toots. "Oh well in that case, I'll be on my way, I'll just pick up a few things.... FOOLED YA!"
Germetterna säger ingenting, och ingen tilltalar dem.
Berättarrösten förklarar:
"George (Nicke på engelska) knew he would never feel better until he got rid of Toots."

Men vänta nu... Räcker det då? Toots var ju bara en av fyra germs! Visserligen den största, men... de andra var ju ändå tre! Räknas inte de alls?

Strax därpå:
"George couldn't believe how hard it was to get rid of one measly germ."

Nej, det gör de alltså inte. En stor han-germ plus tre små hon-germs är exakt lika med en germ.

Följaktligen riktar Nicke och katten in hela sin germ-fighting-strategi på Toots, och ja, det funkar utmärkt! De håller fast Toots medan de retar stora Nicke att nysa, och de tre små spåniga germetterna springer lydigt fram och ställer sig vid sin mans sida och ser hjälplösa ut, så att de också blåses ut av nysningen. Så därmed var ju tesen bevisad sann: Bara hanar är något att räkna med. Honor hänger bara med som tillbehör. Toots och hans germetter. Liksom "folket, och deras fruar och barn", som det står i bibeln.

---------------------------
Filmen som texten handlar om:
Curious George - The inside story

Förutom det där med den fasansfulla sexismen och osynliggörandet av honor så är Nicke Nyfiken ett fantastiskt barnprogram! Fritt från våld och fullt av vänlighet, tolerans och naturvetenskap! Det verkar faktiskt som att de rentav har försökt bekämpa den där sexismen lite grann... men man måste liksom fatta hur den funkar först, för att lyckas!

Sunday, 2 June 2013

Barn och deras konstiga föräldrar

Jag gillar ungar vars hjärtan man kan vinna genom att kasta grus på dem!

Liberty som nu är 3 år, och jag var i lekparken. Två barn var där och lekte, och hen ville så smärtsamt gärna vara med, eftersom vi är nyinflyttade och hen inte har några kompisar här än. Men hen vågade inte gå fram till dem, så hen satt hos mig i gräset. Efter ett tag började barnen, som verkade vara syskon, kasta grus på varandra. (Det är nån slags väldigt fint grus; ett mellanting mellan grus och sand kan man väl säga.) De hade väldigt roligt.

Efter ett tag reste sig Liberty upp, kastade en näve grus på ungen som stod inne i "fästningen", och sprang tillbaka till mig. Detta verkade förvirra de lekande barnen något, men snart var kastandet och skrattandet igång igen. Liberty gick upp och upprepade proceduren några gånger till, och snart hördes ett rop i protest från ungen i fästningen. Men sen fattade hen galoppen, och kom ut med en näve grus och ett stort leende.
"Nej, nej, nej, stoooopp!!", skrek Liberty och höll upp stopp-handen som hen lärt sig i förskolan hemma. Detta hade ingen effekt, utan hen fick sig en skur av småsten över sig, och jag med, eftersom jag satt bakom. Liberty brast i högljudd och mycket sårad gråt! Gruskastningsleken tog slut.

Men lite senare när jag och Liberty lekte själva i lekparken kom de två barnen fram till oss och ville veta vad Liberty hette, och berättade vad de hette, och snart lekte de alla tre under spring och skratt.

Barnen var 4 och 5 år gamla, och mycket riktigt syskon. De pratade mycket lite svenska, eftersom de nyss kommit hit från Syrien, och jag tror inte man hade kunnat vinna svenska barns hjärtan genom att kasta grus på dem på detta sätt! För det första hade väl någon förälder avbrutit leken innan den hunnit börja... De här barnen lämnades i fred, att leka som de ville.


Det finns något skönt frihetligt över denna händelse! Jag är övertygad om att det var början på en fin vänskap, både mellan Liberty och syskonen, och mellan mig och deras mamma, som förstås inte heller pratar mycket svenska, men som jag redan haft en mycket mer avspänd samvaro med än de svenska mammor som satt där dagen innan... Svenskar är faktiskt, på många sätt, rätt konstiga!

Tuesday, 21 May 2013

Låt tjejen ha sex med flaska!

Jag hade förmånen att få läsa domen i det omdebatterade våldtäktsmålet, INNAN jag läst något av debatten runt det! Allt jag visste var att det var omdebatterat, och att vissa tyckte att rätten resonerat helt sjukt. (Domen är rätt kort, läs den själva vetja!)

Om domen är det första man läser så får man verkligen en helt annan uppfattning om händelseförloppet, än om man läser debatten. Den första beskrivning av händelsen jag fick var hennes (målsägandens) version, så som den återges i domen. Jag måste säga, att den förde inte tankarna till våldtäkt.

Sen kom de andras berättelser, och även om berättelserna skiljer sig lite åt, särskilt på punkter som rör skuldfrågorna, så ger de ändå fantastiskt samstämmiga redogörelser! Och några av de saker som hon sa, fick betydligt troligare beskrivningar av dem. T ex lät det väldigt underligt att 'hon och Saman låg bara och kelade utan kläder, men hon var intresserad av att ha sex med honom. Sen kom Farshat in och bad henne suga av honom. Då gjorde hon det, och hon vet inte vad Saman gjorde under tiden'... Ok? Change of plans, lixom!...? Farshats version, att hon sög av Saman när han kom in, och SEN sög av Farshat, medan Saman stimulerade henne med handen, låter mer rimlig i mina öron.

Sen kom det där med flaskan in i bilden. Enligt hennes version 'sa eller tänkte hon inget speciellt', när Saman föreslog att de skulle använda den. Enligt henne "tryckte [Farshat] ned henne på rygg litegrann - 'som ett tecken liksom'". Hon "stängde igen benen, men Saman särade på dem" och flaskan användes. Efter ett tag SA SAMAN att det blödde från hennes underliv(!!). (Enligt hennes utsago.) Hon och Farshat sa då åt Saman att sluta, vilket han också omedelbart gjorde.

Våldtäkt? Eller glada, kåta barn som leker porrfilm? Och har kasst omdöme. Alltså jag fattar inte! Om hon har gett en sådan version till rätten, varför bemödar hon sig ens att gå till dem och be dem döma för våldtäkt? "Vållande till kroppsskada" kunde hon ha försökt med. Enligt en juristvän till mig kunde hon ha fått igenom det.

Men det finns kanske skäl...

Efter att ha smält informationen i några dagar har jag kommit till ståndpunkten att hon förmodligen ville ha sex med flaskan. Pröva att öppna sinnet för möjligheten!... Jag tror det därför att:

1) Hon hade visat sig fullt kapabel att säga nej, och sätta gränser för vad hon ville och inte ville, tidigare under kvällen (när Igor bad att få vara med). Varför skulle hon inte ens försöka göra det nu?

2) Hon hade visat sig initiativrik och aktiv tidigare under kvällen. Varför så passiv nu att hon inte säger vad hon vill?

3) Enligt egen utsago 'sa eller tänkte hon inget speciellt, när Saman föreslog flaskan'. Hon har alltså själv sagt att hon inte ens TÄNKTE att hon inte ville!

4) Det här är lite lösare än 1-3, det medges, men om hon nu var i färd med att suga av de två grabbarna, varför skulle de vilja avbryta det, för att i stället göre henne illa genom att köra upp en flaska i henne? Det känns betydligt mer troligt att flaskan var till för hennes njutning (och deras upphetsning), och att de bara inte fattade att man måste vara j-igt försiktig vid sådana lekar, för det är de aldrig i porrfilmerna! Där är det bara "mer" och "hårdare" som gäller, och om det gör ont så är det bara upphetsande... Men så började hon blöda och sa "sluta", och genast slutade de.

Sen började alla tänka "våldtäkt", för scenariot att HON skulle ha sett på porrfilm och trott att det kunde vara en häftig grej att ha sex med en flaska, är bara allt för otänkbart....!! Hon är ju tjej...!!


Det är däri jag tror problemet ligger. "Det blev en spänd stämning i rummet", har flera av de inblandade sagt. Jag vet själv hur spänt det kan bli när sex går fel, utan att det behöver gå i närheten av så fel som det gjorde här! Sex är känsligt, och dessa barn hade testat och vågat långt utanför det vanliga, och tagit sig vatten över huvudet. Någon borde få skulden för det. Det låg nära till hands att det skulle vara hon...

I hela sin berättelse beskriver hon sin roll som passiv. Allt hon gjorde, gjorde hon på andras initiativ, säger hon. Hon känns heller inte vid att hon skulle ha stimulerats på något sätt. De hade inte vaginalt samlag (som Saman säger), och hon 'vet inte vad Saman gjorde', när Farshat säger att denne stimulerade henne med handen. Enligt de andras berättelser var det hon som tog initiativet, utom när Igor bad henne suga av honom, och fick nobben. Han fick nobben! Även då hon passivt gick med på förslag så gjorde hon alltså ändå ett val! Och man kan inte komma ifrån att en avsugning är en aktiv, sexuell handling.

Hon verkar slitas mellan sin vilja att rentvå sig själv från hor-stämpeln, och sin ovilja att ljuga. Hon förnekar att hon förfört någon, eller att hon samtyckt till att använda flaskan, men samtidigt kan hon inte förmå sig att gå så långt som till att påstå att hon sa nej till att använda flaskan... Hon säger att Farshat tryckte ner henne på sängen, men medger att det var "litegrann, 'som ett tecken, liksom'". Hon går inte så långt som att hävda att han höll fast henne... Troligen har ingen i hennes omgivning visat minsta tecken till att ens överväga möjligheten att hon ville ha sex med flaska. Troligen har de alla gjort stora ögon och sagt "Va hemskt! Alltså, jag kan inte ens föreställa mig hur hemskt det måste ha varit för dig!" tills hon trodde på det själv. Troligen var det lättare för henne att falla för grupptrycket och gå med på att hon blivit våldtagen, än att stå emot, och hävda att hon faktiskt ville.


Domstolen binder sedan ris åt egen rygg då de hävdar att hennes version är mera trovärdig än killarnas, och att det är möjligt att hon visserligen var emot flaskan, men att de inte förstod detta. För en tid sedan läste jag domen mot Anders Behring Breivik. Ett sant mästerverk! I den börjar rätten med att konstatera att det inte behöver vara ställt bortom rimligt tvivel att en person är tillräknelig för att dömas till fängelse, om det är ställt bortom rimligt tvivel att handlingen faktiskt begåtts av personen, eftersom även utsagan 'otillräknelig' i så fall innebär ett frihetsberövande i form av tvångsvård. Sen går de vidare till att bevisa att det faktiskt i det här fallet ändå ÄR ställt bortom rimligt tvivel att Breivik var tillräknelig. Så underbart! Lämnar inget utrymme för muttranden om rättssäkerhet och brist på bevis! Om bara den här rätten hade gjort motsvarande...

I det här våldtäktsfallet fastslår rätten att det måste vara ställt bortom rimligt tvivel att de tilltalade är skyldiga till våldtäkt för att kunna dömas. Sedan säger de att de anser det rimligt att hon inte ville ha sex med flaskan, och att pojkarna förstått det. (Våldtäkt!) Sen att det ändå är möjligt att pojkarna inte förstått att hon inte ville ha sex med flaskan (våldtäkt?), men att denna bedömning är "måhända mindre rimlig". Slutligen att det inte "kan anses uteslutet" att pojkarna talar sanning när de säger att hon uttryckligen samtyckt (inte våldtäkt!), och alltså finns det rimligt tvivel. Men de passar på att upprepa att pojkarnas berättelser är "mindre rimliga och sannolika än [hennes]". Därmed har de friat och fällt på samma gång...

Det återstår för rätten, tycker jag, att förklara VARFÖR pojkarnas berättelser är mindre rimliga och "sannolika" än hennes! När jag själv läser underlaget får jag nämligen, som sagt, intrycket av en mycket aktiv och initiativrik tjej, som tycker om sex men som har vett att sätta gränser. Att hon skulle ha låtit bli att säga nej trots att hon menade nej framstår för mig som totalt orimligt!

Min gissning är att rätten är mesproppar, som skrivit in sina (överflödiga) rimlighetsbedömningar i ett misslyckat försök att gå opinionen till mötes. De KAN ju inte döma pojkarna skyldiga, det medger helt enkelt inte underlaget och rättsläget, men för att slippa allt för mycket stryk så skriver de ändå in att de tror att de är det! Och så slipper de ta ifrån hela kvinnligheten deras oskuld och asexualitet, genom att hävda att hon verkar ha velat ha sex med flaskan. En tjej KAN inte vilja ha sex med flaska!! Pojkarnas berättelser är osannolika, helt enkelt för att de påstår något som alla VET inte kan vara sant!!...




Det sägs att det är förfärligt för våldtäktsoffer att få höra att de nog ville bli utsatta för det de utsattes för. Men att få höra att man inte vill, kan vara förfärligt det med. Om det inte är sant. Det tvingar fram en offerroll där ingen sådan fanns, och en smärtsam våldtäktsrättegång där allt som borde ha behövts var lite prata-ut-samtal, och en överenskommelse att vara försiktigare nästa gång.

Befria kvinnorna från den oskuldsfulla offerrollen! Låt oss ha sex med flaskor om vi vill!

-----------------
Obs! Jag gör inga anspråk på att veta; det är möjligt att en våldtäkt faktiskt begåtts i detta fall. Jag bara presenterar en alternativ tes, som jag anser behövs i debatten. Jag är också helt för en samtyckeslagstiftning, men anser inte att det skulle ha gjort någon skillnad i just detta fall.

Se min uppföljare: Samtyckeslag! Därför att:, 2013-12-10

Saturday, 2 February 2013

Astrid Lindgren regerar!

Bakgrunden till denna text är att mitt barn en dag ändrade sitt språkbruk. Efter en lång tid av tal utan pronomen använder hen nu ett: han. Alla är han. Är det en tillfällighet?

Titta här:
Bamse
Nalle Puh
Paddington
Pelle svanslös
Emil i Lönneberga
Pippi Långstrump*
Kalle Anka
Musse Pigg
Barbapapa
Dennis
Snobben
Kalle och Hobbe
Byggare Bob
Alice i Underlandet*
Alla vi barn i Bullerbyn*
Madicken*
Den vilda bebin
Max (Max potta, Max napp osv)
Djungelboken
Karlsson på taket

En lista på några väldigt vanliga, väldigt kända böcker och seriefigurer som erbjuds våra barn. Gör en könsanalys av utbudet. Du förstår nog snabbt vad asteriskerna står för: Undantagen som bekräftar regeln!

Låt mig berätta om en av mitt barns favoritsagor, Barbapapas resa: Barbapapa är deprimerad och en manlig doktor kommer fram till att han längtar efter en Barbamama. Barnen Jacob och Lisa* ger sig ut med Barbapapa för att leta efter en. De åker till London där en hippie-man säger att de ska åka till Indien. I Indien säger en vis man att de ska åka till New York, där en rik man (med en kvinnlig sekreterare*) säger att de ska åka ut på landet. Där säger en manlig bonde att de ska leta på andra planeter. Sen åker de hem och hittar en Barbamama i trädgården. På bilderna finns många kvinnor som dock aldrig nämns. Bl a är bönderna en man och en kvinna, men det är mannen som pratar, och benämns "bonden". Som om hon inte ens finns, eller är hans tillbehör, trots att hon tydligen arbetar lika mycket som han.

På SVT Play gillar mitt barn Breven från Felix. Vi har sett leksakskaninen Felix åka till Holland, Schweitz, Frankrike, Italien, Grekland, London, New York, Paris, Afrika(!), Indien, Australien, Japan och Kina. Han träffar människor och djur, och även om en del människor är kvinnor så är varenda djur en man! Just det... Utom en fågel med ett ägg som Felix måste rädda. Plus att resmålen förstås motsvarar den västerländska världsbilden (inget Kazakstan eller Kirgizistan, inget Nairobi eller Accra. Eller Ghana!). Felix' ägare Sofie är visserligen flicka, men hon sitter ju å andra sidan mest som Penelope och väntar på brev, och på att Felix ska komma hem.

Men bland sångerna blir det ändå riktigt illa:

Ekorrn satt i granen
Björnen sover
"Det var en elefant som var så elegant, han hade..."
En elefant promenerade
Nyss så träffa jag en krokodil
Kycklingen Gullefjun
Var bor du lilla råtta^
Mors lilla Olle
Prästens lilla kråka(*)
Lasse Lasse liten
Ett gammalt fult och elakt troll^
Här kommer lilla Ludde^
Har du sett min lilla katt
Greven hade en liten hund^

Bara ett enda undantag att bekräfta regeln med! Kanske är det för att sångerna innehåller så många djur, och djur är ju alltid män, eller? Ja, även prästens lilla kråka hävdar en del är en han, fast jag hävdar motsatsen.

Här finns en ny markering: ^ Den betecknar sånger där första personen (huvudpersonen) är en man, men där det kommer in en kvinna på andra plats, för att skapa nån slags jämvikt, eller variation. Hos det gamla trollet fanns t ex en trollmadam, och råttan hade en fru, Lovisa. Trollet och trollmadamen. Råttan och råttans fru. I början kan man tro att orden "troll" och "råtta" är könsneutrala ord men nu vet ni alltså bättre! Alla råttor är hanar. Honorna är råttors fruar.

Kanske vill ni invända att man lätt skulle kunna sätta ihop en lista med lika många barnböcker med kvinnlig huvudperson om man ville, och det är klart man kan. Jag försöker göra det varje gång vi är på biblioteket! Men de blir inte lika kända. Lyckas du få ihop en lista med kända kvinnliga huvudpersoner så kan du pröva att plocka bort Astrid Lindgren... Då går du bet! Astrid Lindgren, denna starkt lysande stjärna, är den enda som, bland så många andra kvaliteter, dessutom är jämställd!

Förresten är forskningen entydig: 70% av alla bilderböckers huvudpersoner är manliga, enligt denna artikel, som förresten även innehåller en massa nyttiga tips på hur man kan förbättra jämställdheten, och minska könstvånget för båda könen. Högst aktuell, även om den är några år nu. Denna artikel ur Göteborgs Fria Tidning hävdar att könsskillnaden mellan huvudpersonerna i barnböcker minskat, men de säger inte med hur mycket. En mycket intressant artikel för övrigt, om genus och trender i barnböcker, och deras påverkan på barn.

Mitt barn är förresten såld på Pippi-DVDer som vi hyr på biblioteket. Ständigt hör vi citat därifrån, och hen försöker att göra saker som Pippi gör. Hör man ett "Ha-haaaa" bakom sig så vet man att det är bäst att akta sig, för då står en tvååring där med ett eller annat långt föremål, och är Sjörövarfabbe med ett svärd! :)

Astrid Lindgren regerar!!

Bild: Helsingborgs Dagblad
Fotograf: Jan Collsiöö, 1978

Saturday, 26 January 2013

Drivande ångest

"Vet inte om jag till fullo delar uppfattningen att samhället är den verklige boven. Visst, samhället bär sin del av ansvaret, men det räcker inte, var och en har ett ansvar för sina handlingar, i alla fall om gärningsmannen kan beräknas vara tillräknelig."

Så var det en som kommenterade mitt inlägg "Eftertanke om Breiviks fängelsedom". Jag hajade liksom till lite grann. Det var så märkligt att se hur min världsbild tydligen förändrats igen, utan att jag märkte det!... Jag pratade mycket om 'det egna ansvaret' förr. Och nu är det som om detta begrepp nästan helt har lämnat min tankevärld. I takt med allt jag fått lära mig om mönster...

Alltså, nästan allt kan förklaras med 'risk- och skyddsfaktorer'. Riskfaktorer ökar, med matematisk exakthet, personens risk för:

-missbruk
-kriminalitet
-våldsbeteende
-självskadebeteende
-ätstörningar
-panikångest
-självmord

ja allt som är dåligt! Låg utbildning och dålig ekonomi får de också.

Exempel på riskfaktorer är:

-missbruk i hemmet
-våld i hemmet
-bristande föräldrakontakt/vuxenkontakt
-dåligt sällskap
-dålig på fredlig konfliktlösning
-eget missbruk
-isolering/utanförskap
-dåliga förväntningar från sig själv och andra

En enskild riskfaktor har oftast ingen effekt, men ju fler man har, desto större risk. Och givetvis leder en riskfaktor ofta till en annan.


Elever i årskurs 9 som prövat narkotika. Fler riskfaktorer - fler provar knark. Fler skyddsfaktorer - färre provar knark.
De måste ha blivit glada när de petat in alla siffrorna i datorn och den spottade fram den här bilden... Så sällsynt symmetrisk!
Från: http://www.socialstyrelsen.se/evidensbaseradpraktik/utbildningar/Documents/risk%20och%20skydd%20st%C3%B6dmaj11b.pdf
Nu till skyddsfaktorerna då. Exempel:

-Närande relationer
-God förmåga att kommunicera
-Social kompetens
-Bra på fredlig konfliktlösning
-Ett brinnande intresse som man får förvalta
-Att ha åtminstone EN vuxen som ser en och bryr sig om en, som man kan gå till
-En 'trygg hamn' (t ex skolan, för många barn som har problem hemma)

Att föräldrarna och andra vuxna visar tydliga, goda normer och förväntningar på barnen är också en bra skyddsfaktor, men bara under förutsättning att barnen upplever umgänget med normsättaren som positivt.


Börjar ni se mönstret?... Börjar ni se hur de flesta av oss aldrig haft några riskfaktorer i våra liv, men varit överösta av skyddsfaktorer? Jag var oerhört skyddad som barn och ungdom! Vad vet vi, som alltid varit skyddade, aldrig upplevt några skadliga händelser, om hur det är att vara kriminell? Knarkare? Våldsverkare? Ingenting. Vi vet inte ett dugg.

För att kunna förstå alla de där problemen (kriminalitet, missbruk, ätstörningar,...) måste man förstå ångest. Alla de där sakerna jag förut så kliniskt kallade "riskfaktorer" skapar i själva verket ångest i det lilla barnet. Ångesten kan hanteras om man har tillgång till "skyddsfaktorer", en trygg hamn, goda vänners lag att slappna av i. Men lyckas man inte hantera ångesten blir den kvar i en, även som ungdom och vuxen.

Vad gör den som har en ångest, ständigt lurande i sig? Kan en sådan person fokusera på sina studier, eller på att skaffa sig ett bra jobb, ett bra liv? Kan en sådan person ens uppskatta ett "bra liv"? Nej. Om du inte kan hantera din ångest är inte jobb, inkomst, en fin partner och en trevlig hobby, dig till någon glädje. Kan du inte hantera din ångest har du ingenstans att vila. Du är ständigt på flykt.

En del hittar flykten i alkoholen eller drogerna, andra i kriminalitetens farliga spänning. Några finner lättnad i att skära sig själva eller att inte tillåta sig att äta. Utvägarna är många, men fienden densamma. Ångesten.

"–Ja, det har jag gjort [skolkat]. Det var inte speciellt mycket, men det var naturligtvis fel även då. Det berodde på lättja. Hade vuxenvärlden varit tydlig med upptäckt, registrering och sanktioner hade jag förmodligen inte skolkat", sa skolminister Jan Björklund. Och det är säkert sant! Men irrelevant! För det är inte Jan Björklunds lilla skolk, drivet av lättja, som är problemet. Det är storskolket som är problemet, och detta drivs av ångest.

På samma sätt förhindrar övervakning och straff förmodligen många småtrick, men inte den stora brottsligheten. (Det finns mycket statistik som bekräftar detta.) Storbrottslingen, livsstilsbrottslingen, skiter nämligen i hur det går för henom! Hen har ju ändå ingenstans att ta vägen!...

Och därför måste alla åtgärder, som vill ha en chans att lyckas, kunna bota ångesten. Först då slutar knarkaren knarka, gangstern att slåss, den unga tjejen att svälta sig och våldtäktsmannen att våldta!


Dessutom finns det grader av ångest. Och jag tror att de lägre graderna leder till det hårdnande samhälle vi ser idag. Den utbredda främlingsfientligheten. Lyckas man inte besegra fienden inom sig, som hindrar en från ett lyckligt liv, då kan man alltid vända sin frustration mot en yttre fiende. Och därför är det alltså samma lösning som gäller där: Närande relationer, fredlig konfliktlösning, se dem, förstå dem... Solidaritet.

Gång på gång, samma svar: Solidaritet.

Saturday, 12 January 2013

En liten bubbla av frid och harmoni

En kille i Kenya sa en gång till mig: "Där i Sverige, där måste alla vara lyckliga jämnt", och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta... Vad förvånad han blev, när jag berättade om hur många självmord vi hade, och om hur många som var stressade, eller mer eller mindre deprimerade! "Varför?!", frågade han. Inte visste jag varför. Jag hade aldrig sett så lyckliga och fridfulla människor innan jag kom till detta fattiga folk, så jag trodde väl att olycka var normalt...!

Men varför? Varför är vi inte lyckliga jämnt? Jag vet inte. Men jag ska nu presentera en tes för er: Jag tror det kan ha att göra med att vi lever i en liten bubbla av frid och harmoni, och utanför den bubblan rasar ett stormande hav, där människor förgås av kval, och vi vet om det. Och ingen vettig människa kan leva med den vetskapen, utan att det stör ens sinnesfrid!

Dessutom har ondskan utanför, tentakler in i bubblan, så man kan aldrig riktigt glömma! Rätt som det är får vi veta att de kläder vi har på oss syddes av barn som led i helvetiska förhållanden. Att bomullen besprutats med gift, som hade ihjäl några i Indien. Bananerna skördade liv i Nicaragua. På TV går reklam med leende bruna barn som räddats av de rikas gåvor. Räddats från död och fruktansvärt lidande, får man anta. Och så kommer det flyktingar. Fler och fler flyktingar kommer från Landet Utanför och vill in, in i vår bubbla, bort från kvalen. Men vi skickar tillbaks dem. Då tar de livet av sig, de svimmar, de bryter ihop, barnen faller i koma. Men vi måste, för vi skulle aldrig klara att ta in alla som vill! Havet av kval är så väldigt stort, och vår bubbla är så liten. Den skulle spricka. Och vi skulle alla rasa ner i havet.

Jag tror att mycket i vårt samhälle kan härledas till denna världsbild, och till skräcken som föds ur den. Skräcken att ens bubbla ska spricka. Varför köper vi inte mer fairtrade-märkt t ex? Vi är ju världens rikaste befolkning, vår konsumtion ökar för varje år, det är inte som att vi inte har råd! Men fairtrade-märkt garanterar att arbetarna har fått schyst betalt, vilket bygger på antagandet att de INTE fått det, för alla andra produkter vi köper. Att handla fairtrade-märkt innebär därför ett erkännande av Landet Utanför, Havet av kval, och vår sinnesfrid är beroende av att vi aldrig tänker på detta.

Sverigedemokraterna. "Vi måste ta hand om våra egna problem först! Det är inte rätt mot de människor som kommer hit att släppa in dem, när vi inte kan erbjuda dem den service de förtjänar, eftersom vi har så svåra ekonomiska problem själva!". Visst. Stackars oss. Stackars världens rikaste befolkning, som är så fattig! Men de törs inte se det så, törs inte se hur mycket, mycket bättre än flyktingarna vi har det, för de är livrädda att bubblan ska spricka! Och att vi ska få det som de!

Välgörenhetsgalor. Avlatshandel. Köpet av lite rent samvete för någon procent av sin inkomst, men som jag skrev i Varje sedel är en valsedel, så upprätthåller vi lidandet med de andra 99 procenten.


Det värsta är att vi har fel. Världsbilden stämmer inte. Det ÄR oss det är synd om, vi som är stressade, olyckliga och rädda. De lyckliga människorna finns i Landet Utanför, bland de fattiga. De lider de också, visst gör de det, men de är inte lika olyckliga som vi. Så det är tråkigt att vi ska upprätthålla denna orättvisa världsordning genom vår konsumtion och vår politik, när vi faktiskt kunde lösa alltihop, deras problem och våra, genom att bara handla fairtrade-märkt! Och under tiden... Under tiden borde vi öppna våra gränser. Med detta menar jag: Fri invandring. Och ingenting mindre.
-------------

Vidare läsning: 
Unga mår sämre än sina föräldrar, SvD 2007-04-29
Många unga mår allt sämre, BUP Västra Götalandsregionen, 2011-09-21 (Bl a om att ett intyg till föräldern om "Vård av barn" kan göra underverk för ett olyckligt barn på bara några veckor!...)
Varför mår svenska unga, som har det så bra, allt sämre psykiskt?, forskning.se, även länkad i texten ovan.

(Alla dessa presenterar även en tes om varför vi mår så dåligt. Så... har de rätt, eller har jag?)