Att plocka skräp i Djungeln* har blivit min favoritsyssla här! Det är en härlig, terapeutisk syssla, att gå ut i morgonen, medan de flesta i lägret ännu sover (efter att ha ägnat natten åt att försöka smyga ombord på lastbilar till England) och sprida renhet. Få naturen att se ut som natur igen. Samla in säck efter säck av skräp, några som vi plockat fulla och några som de boende själva samlat ihop, och ta dem till uppsamlingspunkterna där bilar kommer och hämtar dem, och så kan Djungeln andas ut, fri från ännu en börda.
Men det är inte det viktigaste...
Man får väldigt mycket respekt av flyktingarna för att plocka skräp. Väldigt mycket vänligt bemötande, och en sa härom dan:
"Åh! Utopia ja, ni som plockar skräp! Ni gör ett RIKTIGT jobb ni. Många volontärer här i Djungeln, de gör inte riktigt riktiga jobb, men det gör ni!"
Tanken på filmarna med tandemcykeln kom för mig...
Nog för att jag anser att dokumenterandet och spridandet av vittnesmål från Djungeln är väldigt, väldigt viktigt. Den enda vägen till en verklig lösning på hela situationen går ju genom opinionen!
Men ändå... Finns det något mer handfast sätt att visa sin kärlek och respekt, sin tro på allas lika värde, för dessa desperata flyktingar, än att gå dit och varje dag städa upp deras smuts? Ok, majoriteten i våra länder vill inte ens ha er här, inom våra gränser, de ser er som problem snarare än tillgång, snarare än människor, men se, jag böjer mig till marken för din skull, jag smutsar ner mina kläder, för jag vill inte att du ska behöva leva i denna smuts! Jag är din tjänare. Jag putsar marken du går på. För du är precis lika värdefull som jag, och ditt öde hade precis lika gärna kunnat vara mitt!
Nu är förstås inte att plocka skräp det enda vi gör, då hade det ju faktiskt inte varit så värdefullt. Vi samarbetar med andra organisationer om en skola där flyktingar kan lära sig franska, engelska eller lite vad de vill, ett kök, Belgium Kitchen, som delar ut lagad mat varje kväll, ett Warehouse tillhörande l'Auberge des Migrants, som delar ut förnödenheter som människor skänkt. Vi är med och räknar de boende i lägret, utifrån bakgrund, ålder, behov mm. Vi har samlat in vittnesmål åt en advokat som vill driva linjen att rivningen av Djungeln är olaglig i domstol. Vi delar ut information om juridiska rättigheter. Viktiga saker som kan göra verklig skillnad.
Men åt alla dessa projekt vinner vi trovärdighet och respekt, genom att vi OCKSÅ går dit varje morgon och kör ner våra arbetshandskbeklädda händer i smutsen, och fraktar bort den. Vi i Utopia 56 gör vad som behövs! Vad det än må vara.
*Djungeln = Den numera rivna informella bosättningen i Calais där tusentals flyktingar bodde, de flesta efter att ha misslyckats med att ta sig till England
(Fortsättning följer)
--------------
No comments:
Post a Comment