Att resa är lätt, så lätt... Allt ordnar sig! Roligt är det också. Man blir levande... Om jag så måste göra det på hästryggen skulle jag ändå resa jorden runt.
Men det gör jag förstås inte, jag åker Ryanair. Det finns inget stall till lägenheten jag hyr, bara parkeringsplats. Det finns inga rastplatser för hästar längs vägen, med mat och vattenhoar, bara bensinstationer. Och inga segelskepp att korsa haven med... Knappt ens färjor längre. Det finns bara flygplan... Så jag åker flygplan. Och förstör planeten. Men ser själviskt fram emot att än en gång leva ut den urgamla mänskliga drömmen att bäras av luften, högt ovan molnen...
Det är kanske lite knäppt att känna sig såhär lätt och lycklig när man är på väg till den djupa misären i ett illegalt flyktingläger... men det gör jag. Det gör jag.
(Fortsättning följer)
--------------
Delar i den här serien:
Calais-dagbok 6 oktober - På resa
No comments:
Post a Comment